Le Creuset

HUR DET BÖRJADE

Historien om Le Creuset tar sin början redan år 1924, då de två handelsmännen tillika belgarna Armand Desaegher och Octave Aubecq stiftade bekantskap på en mässa i Bryssel. Armand var specialist på gjutjärn medan Octaves specialitet var lackering och emaljering. Tillsammans beslutade de sig för att starta ett gjuteri med syfte att tillverka högkvalitativa emaljerade köksredskap. Sagt och gjort, 1925 öppnades gjuteriet Le Creuset® i franska Fresnoy-le-Grande, en liten by i norra Frankrike. Anledningen till att man valde denna plats var att flera av transporterna av de råvaror som används vid tillverkningen av de populära köksprodukterna korsades just här. Än idag är en stor del av produktionen förlagd till denna by i Picardie, även om fabriken i flera omgångar byggts ut, rustats upp och moderniserats sedan starten för snart 100 år sedan.

Fram till andra världskrigets början utvecklade man produktionen och flera nya köksredskap-, men även spisar och spisplattor lanserades. Den första reklamkampanjen spred budskapet att Le Creusets köksredskap i emaljerat gjutjärn var av allra högsta kvalitet, och det är ju svårt att argumentera mot detta när grytorna än i dag ärvs mellan generationer av matlagningsfantaster. Under kriget var det svåra tider för Le Creuset, inte minst beroende på den geografiska placeringen nära frontlinjen. Fabriken lyckades dock återhämta sig och började snart efter krigets slut exportera sina grytor och andra redskap både inom Europa och till USA. Redan nu blev företaget uppmärksammat för sina fantastiska färger, vilka kom att bli kännetecknande för Le Creuset.

Under 50- och 60-talet expanderade företaget, och köpte bland annat upp sin största konkurrent les Hauts Fourneaux de Cousances. Man fortsatte samtidigt att introducera nya färger och allt fler länder fick tillgång till de populära gjutjärnsgrytorna. 1958 designade den fransk-amerikanska formgivaren Raymond Loewy vad som kommit att bli en designklassiker; Le Creuset Coquelle. Grytans karaktäristiska raka form är ett uttryck för drömmar om framtiden och moderniteten och speglar samtidigt dåtidens ivriga industrialism.

Mellan 1965 och 1975 hände många spännande saker på fabriken, och man gick över till en halvautomatiserad tillverkning för att kunna möta den ökade efterfrågan. Moderniseringen av tillverkningsprocessen följdes sedan upp av formgivaren Enzo Maris förbättringar av designen, uppköp av ett företag som specialiserade sig på ugnar till gjuterier samt bildandet av ett amerikanskt dotterbolag.

Från 1975 fram till idag har företaget expanderat och framförallt internationaliserats med flertalet dotterbolag världen över. Le Creuset förknippades under 80- och 90-talet allt mer med ”den franska stilen” och låg på topplistorna över mest kända franska varumärke. 1988 köptes Le Creuset av den nuvarande ägaren Paul Van Zuydam, och sedan dess har företaget utvidgat produktionen till att nu även innefatta produkter för vin och servering samt köksprodukter i andra material än gjutjärn som rostfritt stål, silikon och emaljerat stål. Numera finns fabriker även i Kina och USA, även om produktionen i Fresnoy-le-Grande oförtrutet fortgår.

TILLVERKNINGSPROCESSEN

En Le Creuset-gryta börjar sin livscykel som nedsmält järn i en stor smältugn. I denna del av fabriken är det hett, och elden i smältugnarna är faktiskt vad som en gång för snart 100 år sedan inspirerade grundarna till den klassiska och älskade brandorange nyansen Volcanic. Vid tillverkningen används bland annat återanvänt järn från exempelvis tågräls.  Den nedsmälta järnmassan hälls ned i sandformar för gjutning, och var och en av dessa formar är unik för den specifika produkten. Efter att sandformarna tagits isär för att lösgöra de nygjutna produkterna rengörs sanden och återanvänds för att bilda en ny gjutform.

Grytorna borstas hjälpligt av och inspekteras en första gång för att upptäcka och sortera bort eventuella skadade eller felaktiga exemplar. De grytor som inte håller måttet vid den första inspektionen kastas tillbaka ned i smältugnen för att ges en ny chans i nästa sandform. De grytor som klarar den första gallringen skickas vidare för att jämnas ut, antingen för hand eller med hjälp av maskiner.

Varje enskild gryta eller annan produkt kontrolleras noga under hela tillverkningsprocessen, och upptäcks något fel tas den genast bort för att göras om. Är felet av kosmetiskt slag kan det hända att grytan skickas till någon av fabriksbutikerna och säljs till fördelaktigt pris, men Le Creuset är ytterst noggranna med att aldrig tumma på matlagningsegenskaperna hos sina produkter. Den höga kvaliteten som är signifikant för varumärket är något de värnar om. Varje gryta tar cirka tio timmar att färdigställa, och femton personer är inblandade i tillverkningsprocessen från start till mål.

Avslutningsvis emaljeras grytorna, och receptet för varje Le Creuset-färg är en välbevarad hemlighet som inte får spridas vidare utanför fabrikerna. Emaljen sprejas på, och avslutningsvis sprejas en lite mörkare variant av färgen på undersidan och nederkanten av grytan vilket ger den dess karaktäristiska flammiga utseende. Du behöver inte vara orolig för att den oemaljerade kanten på din gryta ska rosta, eftersom gjutjärnet behandlas innan emaljeringen påbörjas.

Nyligen byttes designen på den klassiska grytan ut till en mer användarvänlig sådan. De små handtagen har blivit större, och fenolknoppen som inte tål höga ugnstemperaturer har bytts ut mot en knopp i rostfritt stål som dessutom är enklare att greppa.